Han vägrade att flytta sig så vi fick snällt backa tillbaka igen. Han gav oss inte ens en blick när vi kom, fast han var fullt medveten om att vi var där. Jag förstår varför de kalas för djungelns konung!
Ett jätteäckligt spindelnät...
Giraffer som, fick jag lära mig, inte hjälper någon av de sina om de blir attackerade. Sina barn hjälper de bara till de är en viss höjd, sen struntar de i dem också.
På kvällen åt vi middag ute i trädgården, väldigt mysigt. Några elever från en skola kom och sjöng för oss. En underbar kväll och en fantastisk dag!
10 kommentarer:
Imponerande. Var ni aldrig rädda? Och tänk vad skenet kan bedra. Giraffer ser ju så snälla och omtänksamma ut.
Det är så häftigt bara att se bilderna, så det måste ha varit otroligt coolt för er.
Giraffens ögon är gudomligt vackra...
Så länge man håller sig i jeepen o inte provocerar, d v s visar djuren respekt. Ja, då låter djuren besökarna hållas med sina kameror. En otrolig upplevelse, eller hur? :D
Det är så roligt att se dina bilder!
Kram
Så avundsjuk jag blir även om vi har en kung här hemma. Lite lik i utseendet men framför allt i attityden.
Coolt! Fast jag skulle ärligt talat inte våga åka i en bil utan tak när det finns lejon.
Jag kanske bara är en fegis ;)
Underbara bilder och härlig läsning! =) Känner direkt att jag inte gillar giraffer...=/
Kram och ha en fin dag!
Den där resan vill jag få uppleva en vacker dag. Kram
Vilka underbara bilder!! Åh vad sugen man blir...
:-)
kram
Lina
Giraff har jag då inte varit i något tidigare liv...Snarare vallhund..
Vilken härlig runtresa du bjuder på:-) Tack!!! Så full av underbara upplevelser:-)
Skicka en kommentar