Ek jobbar normalt inte heltid, vilket vi alla är väldigt glada över.
Nu har en av mina närmsta kollegor blivit sjukskriven och "som tur är" kunde EK hoppa in. Nu jobbar EK heltid och det finns ingen, jag menar ingen som jobbar så mycket som hon gör nu. (hennes egna ord)
Hon klarar inte av att jobba heltid, hon blir ännu stirrigare än vanligt, som om det vanliga inte är nog...
Hon springer efter en och frågar om saker hela tiden, fast vi gör samma jobb och har jobbat på samma ställe lika länge.
Hon glömmer saker, slarvar bort saker, frågar typ en gång om dagen vad jag jobbar med (vi har jobbat tillsammans i tre år) stressar omkring och svettas. Det går inte att lugna ner henne. Går något emot henne skriker hon, är hon glad är det inte mycket bättre för antingen sjunger hon eller så ska hon prata hela tiden så att man inte får något gjort. Nu tycker ni säkert att jag är elak som inte uppskattar att hon vill prata, men med prat menar jag monolog och då är det inte jag som för monologen.
I går sprang vi och letade efter en hög viktiga papper som jag trodde att jag gett EK. Men jag var inte säker, jag gjorde det förra veckan och då hade jag ju festen att tänka på. Kan ha varit lite disträ.
Ek förstår absolut inte vilka papper vi menar, hon har aldrig sett dem.
Vi letar överallt och till slut går jag och rotar bland hennes papper (jag vet inte så snällt, men jag var desperat). Vad ligger där i hennes hög? Papperna!
När vi konfronterar henne fortsätter hon neka till att hon sett dem fast hon gjort anteckningar på massor av papper.
-Men det är ju din handstil och de låg bland dina saker!
-Jag har aldrig sett dem förr!
Efter fem timmar erkände hon att hon haft dem...
suck...
10 kommentarer:
Nu sitter jag här och asgarvar så att tårarna rinner. Nu är jag elak, jag vet men hon kunde bli en seriefigur, du vet som Simpsons fast tecknad. Du är för härlig att skriva om denna eländiga människa (hur gammal är f*nskapet egentligen?) Samla ihop inläggen och lämna in dem på ett förlag.
PS. Jag förstår att du vabbar idag p g a att du själv inte känner dig 100%. Men att du tvingade henne att erkänna, förvisso först efter fem timmar, är en BRAGD Jess!!!
Enda fördelen är ju att du kan bjuda oss på dessa roliga historier! Synd bara att de blir på bekostnad av ditt tålamod.
Blir dock lite nyfiken, men vad är det du/ni jobbar med?
Kram
Vad ni är tålmodiga. Jag skulle bli galen efter en minut. Hon är ju för mycket din kollega.
Hahahaha! Men allvarligt talat så måste hon lida av något. Det verkar inte stå riktigt rätt till där.
herregud, ni måste ha rätt bra tålamod...
Hon är ju helt otrolig. Går hon inte o pension snart?
Usch, vilken irriterande typ! Känner tyvärr igen stilen...det finns fler EK:s, jag lovar! =/
Kram och godmorgon! =)
Ska vi byta en dag. Skulle väldigt gärna vilja uppleva den där EK. Du kan få Sura Gubben av mig, han pratar åtminstone inte för sig själv. Däremot "samtalar" han med chefen när vi andra gått hem....
Men jösses, det är ju värsta dagisnivån på hennes beteende!
Inom vården så har man väldigt många kollegor (som nattjobbare är jag ju i hela huset). Snällt sagt så kan man ju säga att det finns väldigt många olika personligheter....
HAHAHAAA!!!!
Du borde börja en tecknad serie som hette EK-lössläppt på jobbet eller nåt sånt! Du kan göra den i Paintbrush!!!
Skicka en kommentar