måndag 21 februari 2011

Mysteriet med de försvunna gurkorna

Maken har lagat middag och när vi satt oss tillbords utbrister han:
-Men var är gurkorna?
Vi börjar alla leta och vi tror ett tag att det är dottern som har gömt dem för att skoja med oss.
Jag börjar tro att han tänkt att skära gurkorna men inte kommit längre än till tanken, men då ser jag resterna i vasken. Var sjutton är de?
Vi letar och letar. Till sist öppnar maken ena luckan till köksskåpet:


Slutet gott, allting gott! :D

18 kommentarer:

Smulan sa...

Hahahha, men..... DÄR SKA DE JU INTE VARA! :)

Anna sa...

Ha ha han kanske skulle spara på dom ett tag :)

Tingeltangel sa...

Det bästa är att du hade sinnesnärvaro nog att fotografera dem innan ni åt upp dem.

Ting o Tankar sa...

Hihihi...
Kram.

Carina Bengtsson sa...

Ibland gör man saker på ren rutin utan att tänka sig för och då kan det bli så!!!
Att ni hittade dem samma dag och inte någon dag senare! Då hade de nog inte varit så goda...
Kram
Carina

Lysande ögonblick! sa...

hahahaha. känner igen det där. :-)

Diana sa...

Haha, ibland lägger man grejer på de mesta konstiga ställena... :)

Lippe sa...

Haha, tur ni hittade dom! Ibland gör man saker utan att tänka eller komma ihåg. kumt!
Kram

Vilda tankar! sa...

Ha,ha det kunde varit jag. Den senaste tiden har jag lagt ifrån mig massor med saker som jag sen hittat på de mest konstiga platser.
Februari - förvirring tror jag.
Tur att ni hittade gurkurna redan till middagen
Kram

Hemmabloggaren sa...

Phu, jag hann bli riktigt orolig =)

Kram kram!

Kicki sa...

Ibland har man tankarna någon annanstans:)

Fru Gårman sa...

Igenkänningsfaktor HÖG!!! :D

BP sa...

Ha, ha, ha!!! Känner också igen det: Juicepaketet i skafferiet, juiceflaskan bland diskmedel under diskbänken. Tack Jess, nu mår jag mycket bättre, mycket bättre:-))))

mamma med ambitioner sa...

Ha ha stackars maken, han lär nog få äta upp dem flera gånger om ...... Jag satte in strykjärnet i kylskåpet en gång varpå maken undrade om jag ville säga honom något speciellt. Jag såg ut som ett frågetecken men han väckte en tanke som sedan blivit ett litet talesätt då någon av oss behövt hjälp. behöver jag sätta in strykjärnet eller kan du komma......
Ha en bra vecka ser fram emot flera bilder på matbordet. Måla på!
Kram Kristina

Petra sa...

Vem var virrigpannan?

Anonym sa...

Vad gör man inte för att förgylla era bloggliv!

Maken

Helena sa...

Haha :)
Sicken virrepanna

Kram

Shamrock sa...

ha ha