torsdag 16 juni 2011

Jag har gett mig själv en diagnos

Jag tror att jag har lätt ansiktsblindhet, det vill säga att att man har svårt att komma i håg människors ansikten vilka man bara träffat enstaka gånger.
Jag brukar nämligen känna mig som "alla känner apan, apan känner ingen". Ofta händer det att jag inte känner igen folk överhuvudtaget när jag träffar dem. De hälsar glatt på mig och jag hälsar glatt tillbaka och undrar vem sjutton den personen är. Jag skäms eftersom de hälsar så glatt och dessutom vet saker om mig och jag inte har en susning. Då säger jag ingenting utan hoppas att ett vidare samtal ska ge mig den information jag behöver för att komma i håg människan. 

Inget större problem egentligen, men jag tror att det finns de som undrar när jag helt nonchalant sveper förbi dem utan att ägna dem en blick. De tycker säkert jag är högfärdig men så är inte alls fallet. Den pinsamma sanningen är ju att jag inte känner igen dem. Det handlar inte om att en människa inte är intressant utan bara att jag inte kan minnas.

Så om ni möter mig och jag inte "ser" er, hälsa på mig, så löser allt säkert sig sen!



16 kommentarer:

Anki sa...

:-) Jag hoppas springa på dig någon gång! Lovar presentera mig och förklara noggrannt!

Anonym sa...

Haha det där är inte lätt!

ansepanse sa...

vad jobbigt det måste vara, jag är istället så'n att jag ser ett ansikte och vet att det är någon jag känner men kommer inte ihåg vem det kan vara
kramar

Emelie sa...

Okej, ska komma ihåg det nästa gång jag ser dig ;)

Dubbelörn sa...

Jag är däremot en fena på att komma ihåg utseenden, men däremot namnen... De är putsväck!

Och du... det kommer ett inlägg snart ;)

Kram

Mary sa...

Jag är mer som Ansepanse. Suger på namn. Fast på dig kommer jag ihåg både namn o ansikte. Hoppas att få se det live snart :)

Diana sa...

Jag är likadan. Min gymnasiekompis kunde känna igen folk från fotokatalogen som kom årligen, själv kan jag gå förbi min egen morsa på stan...

Malla sa...

haha, lovar att säga vem jag är då vi ses nästa gång :D

BP sa...

Maken min har exakt samma problem, så du är inte ensam alltså. Pinsamt har det varit många gånger - men han spelar med och säfer efteråt, Who was that...

Jag är otroligt bra på att minnas ansikten... men namnen då... Ooooops

Lippe sa...

Jag tror att det är ganska vanligt, jag hoppas det iaf...
Jag råkar också ut för det där ibland. _ hur har du det nu? brukar vara en bra fråga, då får man vet var de jobbar, vad ungarna heter och karln/kärrnga brukar slinka med också. :)

4U2 sa...

Ansiktsblind men inte lika mycket som namnförlorare! Vad hette han/hon nu igen ... kan träffa samma person flera gånger och om inte namnet upprepats så ... finns det inget, helt tomt ... riktigt pinsamt!:)

Blåklinten sa...

Jag är precis som ansepanse och dubbelörn.
Jag känner sååå väl igen människan men kan inte komma på namn eller i vilket sammanhang vi träffats.
Det är så irriterande!!

Kicki sa...

Jag kan komma ihåg ansikten tyvärr kan jag ibland inte hålla isär om det är kund eller bekant! Namn har jag svårt att komma ihåg! Kram

Therese sa...

Knivigt, själv kommer jag i håg ansikten, men ALDRIG ett namn.... KRAM

Vilda tankar! sa...

Det här älskar jag, att klura på namn till ansikte på en skådis t.ex. Kan nog säga att jag har lätt för att känna igen folk och lätt för namn.
Ger mig inte förrän gåtan är löst.

Ha en skön fredagkväll
Kram

Mollan sa...

Det är bara inte så enkelt att du behöver brillor? ;o) Kram <3