Tisdagstankar

Ibland står den här jämställdhetsdebatten mig upp i halsen. Jag håller med om att det måste finnas lika rättigheter för kvinnor och män och lika lön för lika arbete, men någonstans måste vi väl också inse att vi är olika. Vi är inte av samma kön och det medför en del uppenbara skillnader, eller hur?

Idag pratade vi lite om detta på jobb. En kollega berättar att hon tycker det är viktigt att uppfostra sin dotter genusneutralt. Hennes dotter är tre år (=prinsessrosaåldern) och vill ha rosa. Hon gillar inte rosa men ser hur dotterns ögon glittrar när hon får något rosa. Jag och mina kollegor tycker att hon ska låta dottern ha rosa, det går ju över och sedan vill de inte ha rosa mer.
Då berättar hon att det finns folk i hennes närhet som inte ammar sitt barn utan matar barnet med flaska för att det inte ska vara skillnad mellan mamman och pappan. Nu kan de mata barnet på lika villkor??!!!!
Vissa föräldrar låter inte sina döttrar ha rosa för att det är förknippat med flickigt och så ska det inte vara.
När jag hörde detta undrade jag naturligtvis om de inte tillät sina pojkar att ha blått, för det är ju en typisk killfärg. Det gjorde de inte, killar får ha blått, men tjejer får inte ha rosa!
Vad sänder det för signaler till våra barn?
Vad är det vi strävar efter?
Inte är det att vara könsneutrala, jämställda eller vad ni väljer att kalla det.
Nä, vi visar våra barn att det är inte okej att vara flicka, eftersom de rätta sakerna att välja är de pojkaktiga sakerna.

Jag tycker att vi ska låta det vara skillnad mellan pojkar och flickor. Vi är ju skapta olika, ska det då inte vara så? Däremot kan vi uppmuntra flickor att leka med bilar, leka superhjältar och spela fotboll. Låt pojkarna måla naglarna, vara prinsessor och leka med dockor. Låt barnen få välja själv vad de vill leka med eller vilken färg de gillar bäst. För mig finns inte flick- eller pojkfärger bara färger där man kanske har en favorit och det har man rätt till.

Berätta gärna vad du tycker!