Här kommer mitt inlägg:
Jag hade två eller tre månader kvar på gymnasiet innan jag tog studenten då min pappa kom och sa att han hade hittat en lägenhet till mig. Jag hade ju sagt att jag ville flytta hemifrån så fort som möjligt! Jag kände mig helt enkelt redo att flytta hemifrån. Pappa lovade att betala hyrorna fram tills jag tog studenten. På den tiden var det inte svårt att få jobb efter skolan. (Lät som om jag var 100 år...) Nåja, jag flyttade in i min lägenhet våren 1989. Lägenheten var på 40 kvm, hade ett gammalt fint trägolv, högt i tak och stora fönster (de två som fanns i min etta). Jag hade samlat på mig en hel del saker under åren och sen blev det en del ärvda saker och lite nytt från Ikea.
Jag trivdes jättebra i min lägenhet och hade ofta kompisar på besök. Vilken frihetskänsla det var att få bo själv!
5 kommentarer:
Den var så fin din lilla lya! Tänk om det hade kunnat vara lika lätt att få lägenhet när jag blev vuxen...
Ja du har rätt, snart börjar verkligheten...är det bra? Jag har i alla fall sökt mitt första jobb, alltid något.
Kram
/kappsäckslillsyrran
He he he! Visst kommer jag ihåg den lägenheten ;) Du var det enda som hade flyttat hemifrån och jag kommer ihåg mycket roligt därifrån. Det var tider det...
Kram Mary
Så klart menar jag" deN enda". Skyller på att jag går på smärtstillande och antiinflammatoriska.
//Mary
Ja, det var verkligen speciellt. Jag tapetserade och målade om min lilla etta på ca 21 m2. Innan målningen av köket spacklade jag. Hejvilt. Det kunde väl inte behöva vara så noga med det, det var ju bara spackel... Vad jag missade var ju nödvändigheten av slipningen. DÅ var det inte bra med ett urtjockt spackellager med dragmärken av mina fingrar intorkat i.
Man lär sig som tur är.
Så himla kul att du hoppade på min grej med lägenheten. Det är så underbart att minnas. Hoppas du får kul i morgon. Kram :)
Skicka en kommentar