Kanotturen

Var bara tvungen att berätta om vår kanottur för några år sedan.

Jag och min man och fyra vänner till oss bestämde att vi skulle göra en dagsutflykt med kanot och picknick. Jättetrevligt tyckte vi alla.

När vi fått våra kanoter började jag och min man diskutera vem som skulle sitta bak och styra, vi var båda övertygade om att vi själva var den som var bäst ämnad för uppgiften. Nu var det så att det var första gången som vi skulle paddla kanot tillsammans så jag gav mig och min man fick sitta där bak. (stort misstag)

Vi lastade vår kanot med kylväska och an annan väska och sedan gick vi i. När vi hunnit 100 meter längs floden kom ett litet litet fall och våra vänner gled över det lätt som en plätt. När vi kommer dit tycker jag att P inte styr i rätt riktning utan vi åker rakt emot ett träd. Jag säger:

-Hallååå! Herr Styrman..?

Mer hinner jag inte förrän kanoten börjar svaja betänkligt. Jag försöker rädda situationen. Vad gör min man? Han överger skeppet. Han tyckte det svajade så mycket så han mer eller mindre kastar sig ur kanoten med huvudet först och bara försvinner under vattenytan. Jag faller givetvis av då också MEN vi har ju våra väskor som helst inte ska försvinna ner i vattnet. Eftersom jag inte vet hur djupt det är hoppar jag i  och trampar vatten samtidigt som jag fångar upp både kylväskan och den andra väskan. Kanoten är som tur är på rätt håll så jag kastar i dem i kanoten igen. P är nu uppe ur vattnet, efter att ha varit nere en stund, måste ha varit djupt eftersom det tog ett tag, men då ställer han sig på botten, vattnet når honom upp till bröstet...

Vi var dyngsura, vi luktade vedervärdigt, jag var sur..., våra vänner försökte hålla sig för skratt för de såg hur arg jag var, men det gick givetvis inte. Jag var ju tvungen att skratta lite jag med, men fler kanotturer med min man blir det inte. Jag paddlar med någon annan då!