På tal om butikspersonal

För ett tag sedan fick jag ett presentkort av min väninna. Detta gällde i en liten butik som ligger ute på landet. Det är ingen affär som jag kör förbi utan jag måste bestämma mig för att köra dit och det tar ett tag från där jag bor. Ni förstår säkert vad jag menar.
Presentkortet gällde i ett år, tiden gick och jag upptäckte att presentkortet gått ut. I vilket fall som helst bestämde jag och min väninna oss för att åka dit, tre veckor efter utgången tid.
Det var en fin butik och personalen verkade glad och trevlig. Jag plockade på mig en hel del, mer än vad presentkortet var på. När jag ska betala berättar jag som det är att presentkortet gått ut men undrar snällt om de tar det ändå.
Nu är butiksägarinnan inte vänlig längre, hon börjar med att sucka tungt, stirra på presentkortet, för att efter ännu en suck säga att hon minsann är väldigt noga med att inte ta emot presentkort som gått ut, pusta en gång till och sedan säga surt, att nåja, jag tar det väl för denna gången och därefter fortsätta sura och inte vara trevlig alls.
Det jag vill säga med detta inlägg är att jag hade accepterat om hon hade sagt att presentkortet var för gammalt, det stod ju tid på det. (Fast har man en liten butik på landet kanske man inte skulle hänga upp sig på det...).
Det som störde mig mest var hennes taskiga attityd, hon kunde varit trevlig. Om hon nu hade tänkt ta emot det i alla fall kunde hon ju sagt:
-Jag ser att det har gått ut, men du, jag löser det ändå!
Det var första gången jag var i butiken och sista, för jag tänker aldrig åka dit igen.
För mig är det viktigt att bli positivt bemött i butiker, vilket jag vet att de vinner på i längden!

En närgången påfågel från vårt besök på Tosselilla.

Inget samband med texten men jag tyckte det såg trevligare ut med en bild!