torsdag 27 augusti 2009

Så sant

Jag brukar läsa Malin Wollins blogg, tycker hon är härlig. Det känns som om hon skriver precis vad hon tycker och tänker och passar inte det, so what?
I senaste krönikan skriver hon om att barnen inte måste stå ut med mammas och pappas nya. Hon har både fått positivt bemötande och negativt. Läs här!
Jag håller med Malin till 100%. Det är inte rätt att barn ska behöva stå ut med en styvförälder de inte tycker om.
Jag är själv skilsmässobarn och jag hade aldrig accepterat att det flyttade in någon ny man hos min mamma, för att ta Malins ord, inte ens om han var självaste tomtefar. Som tur var bodde min mamma med mig och mina två syskon själv tills vi flyttade hemifrån. Idag är hon omgift med en ny man som vi alla tycker väldigt mycket om.
Jag tror inte att de som vuxit upp i en familj utan en skilsmässa och själv inte har gått igenom det förstår vilken stor sorg det är.
Jag tycker absolut inte att man ska bo tillsammans för barnens skull om man inte älskar varandra, men man ska nog tänka igenom sitt val att flytta ihop med någon. Är det ok för barnen? Om inte, vänta att flytta ihop. Man kan vara tillsammans utan att bo ihop.
Jag vill inte att mina barn ska behöva gå igenom en skilsmässa, men jag vet givetvis inte hur mitt liv ser ut om några år. Men om det skulle hända så är en sak säker: Inget och då menar jag inget, går före mina barn.

6 kommentarer:

Emelie sa...

Vad de ska racka ner på stackars Malin alltid. Jag tycker att hennes krönikor och hennes blogg är grymma. Hon är smart och vågar säga vad hon tycker, folk hanterar inte det. Svensk avndsjuka...

sienneis sa...

Det är en nog så stor sorg när man vill finnas för ett barn men bara blir bortstött pga av en mamma som svikit barnet så det inte vågar lita på någon igen...

Skulle då hans far ha valt hans linje och slängt ut mig hade vi aldrig haft den lilla familj vi har idag...

Det tog oss många år, vi jobbar fortfarande på det. Men mitt styvbarn skulle INTE mått bäst av att vi flyttade isär pga hans rädsla för förändring då jag kom in i hans liv.

Alla barn och familjer är olika, varje skilsmässa lika unik som alla individer på vår jord så det finns nog inget rätt eller fel, bara barnet får vara med och prata och respekteras så tror jag nog man kan bygga nya hem och familjer i de flesta fall.

Nu har jag inte läst hennes artikel, men JAG tror faktiskt att allt beror på de vuxna och hur de är som människor- inte barnen.
En människa som kommer in i ett trasigt hem kan bidra med mycket och har man inte varit med om alla tänkbara situationer kan man nog inte döma ut dem heller...

anne sa...

Jag har varesig gått igenom föräldraskilsmässa eller skiljt mig med barn (jag har nu aldrig skiljt mig, men avslutat relationer en gång i tiden), men jag måste då säga att jag aldrig begripit mig på personer som introducerar sina barn till i princip varenda sängpartner de har. Är det verkligen nödvändigt innan man vet att det blir något mer seriöst? Nää, håll barnen utanför, de vill inte vara delaktiga i föräldrarnas partnerövningar.

Mamma med ambitioner sa...

Jag håller helt klart med dig om att barnen måste få komma i första hand. Framför allt måste man gå varligt fram om man skulle drabbas av detta öde. Jag har vuxit upp med båda mina föräldrar men har vänner som inte gjort det, fast jag håller med om att det man inte har erfarenhet av ska man inte tycka till så mycket om. Men Jag personligen kan tycka att det vore väldigt jobbigt att byta hem varannan vecka, men i nästa andetag kan jag inte tänka mig ett varannan helg liv med mina barn.
Håll hårt i familjen, mys och gör saker tillsammans det är mitt motto - ditt också vad jag har förstått.Kram och trevlig helg/ Kristina

Jess sa...

sv till Siennis: Vad fint att det fungerar i er familj! Jag tror också att det är olika för varje individ, absolut! Man ska hitta rätt väg för alla de inblandade. Varken Malin Wollin eller jag menar att man ska slänga ut någon eller att man inte kan bo i hop med någon ny. Vår tanke, i alla fall min är att man inte ska påtvinga barnen sin nya kärlek (jag har varit med om det också på min pappas sida) så i min situation var det inte bra. Men det är jag och mina känslor. Jag har själv ett bonusbarn idag. Han är vuxen och jag hoppas att han har haft en bra uppväxt med oss. Vi har gjort så gott vi kunnat. Men, det har givetvis inte alltid varit lätt. Det viktiga är ju att man i familjen bryr sig om varandra! Ha det bra!

G sa...

Det du skriver kunde inte uttryckas bättre. Håller med till 100%. Vissa rader blir väldigt glad över.