lördag 26 mars 2011

Vandringssägner

Jag gillar vandringssägner, de där historierna som cirkulerar runt, de historierna som oftast börjar med att "Vet ni vad jag hörde? Min kompis kompis känner en...". de där historierna som berättas med en skräckblandad förtjusning, de historierna som är så bra att de nästan skulle kunna vara sanna. Fast de är inte sanna.
Den här hörde jag när jag var yngre, då hade det hänt i grannbyn och jag var övertygad om att den var sann i många år.


"En ung man har svensexa med sina vänner. Stämningen är hög, och den blivande brudgummen blir ganska berusad. Någongång under kvällen får vännerna för sig att rulla in honom i en golvmatta, som de ställer vid den blivande brudens dörr. Nästa morgon hittar bruden honom med huvudet nedåt inne i mattan - kvävd till döds..." 



Denna och många fler hittar man bland annat i Råttan i pizzan av Bengt af Klintberg.



Den här boken fick jag av min syster som i sin tur fått den av någon. Anledningen till att jag fick den var att hon tyckte den var så läskig att hon inte ens ville ha den i sin bokhylla! :)

18 kommentarer:

Petra sa...

Måste vara roliga härliga historier i den där.

4U2 sa...

Hum, den har jag hört ... trott det var sant för de som berättade sade sig ha varit med ... ;)

Agnes sa...

Den har jag med! Den är så bra!

Anna sa...

haha den låter ju bra :)

Mollan sa...

Oj, är det bara såna ruggiga historier i den?

Jess sa...

Smulan: De flesta är riktigt ruggiga!

anne sa...

-Va!?!

Var inte matthistorien sann!?!

Nu blev jag besviken....;)

Diana sa...

Urbanledgends, de diggar jag. :)

ansepanse sa...

den trodde jag också länge var sann, så den är alltså inte sann eller??
kramar

BP sa...

Som maken brukar säga: humour doesn't travel. Ligger nå't i det tycker jag;-)
Håller med att vandringssägner är roliga. Å vissa kan man lyssna på hur många gånger som helst utan att tröttna.

Osloskånskan sa...

Antagligen mycket kul i den!

Lippe sa...

Det är skitkul med sådana vandringssägner!!
I bland när vi hör något som inte verkar helt troligt brukar vi gissa på att det är just en sådan!
Jag trodde länge på den där historien om grannens kanin som återuppstod med hjälp av hunden!

Emelie sa...

Jag är fortfarande livrädd!

anna sa...

Vilken tur att detta inte var sant!! Har funderat på denna historia många gånger kan du tro!

Therese sa...

Jag är barnslig förtjust i dessa "skrönor" KRAM KRAM

Fröken Isakson sa...

ÅH vad kul. Älskar skrönor :D ,.kram

maria sa...

Läskigt om nåt sånt skulle hänt..

Ha en skön söndag :)
Kramar Maria

mufflo sa...

Det låter inte så kul!