A sjunger:
- Hej öron, hej öron och svansar hava de!
-Det ska vara "ej öron", grodor har ju inga öron, säger jag så snällt jag kan.
-Jahaa!!
-Ej öron, ej öron och svansar hava de! sjunger hon.
-Fast... det ska ju vara "ej svansar hava de". De har ju inga svansar heller...
-Hur ska jag vet det!? utbrister A och smäller igen dörren framför näsan på mig.
Är det nu det börjar med smäll i dörrarna och allt man säger är bara så fel? Jag ville ju bara vara snäll och hjälpa henne så att hon inte sjunger fel, fast det hade man tydligen ingenting för...
2 kommentarer:
Visst är det toppen!
Det är bara att vänja sig, det blir nog inte lättare. Fast det vänder en dag och plötsligt kan man prata pålika villkor och dela en plaska vin. Det ska jag göra med min mor ikväll.
Kram Kristina
Ja, det är nog bara att inse att det är så det kommer vara allt som oftast :)
Visst är det häftigt det där med manligt och kvinnligt beteende, att det sitter så djupt rotat!
Hoppas du har en härlig helg! Kram
Skicka en kommentar