Vart har konsumtionen fört oss?

Mina tankar om hur ytliga många människor är väcktes igen för någon dag sedan när en bekant var inom och berättade att de ville flytta ifrån byn där vi bor för att den inte är tillräckligt hipp att bo i. Hon använde inte de orden exakt men budskapet var klockrent. Hon berättade att hon varit på en tjejmiddag med sina kompisar från förr där alla utom hon fortfarande bor i den hippa orten. Där fick hon höra kommentarer som: "Hur kan du bo DÄR? Vi kallade ju dem bönder/loosers" etc. Hon höll med dem: Det känns väldigt bondigt här. Vi är trötta på denna byn."

Tja, vad skulle jag säga? Jag sa att jag är uppvuxen här och tycker det är ett bra ställe för barn att växa upp på. Vad jag sedan tänkte är en helt annan sak. (Flytta då, jag tror inte att det är någon förlust för vår by.)

Den här striden mellan orterna som ligger i samma kommun har alltid funnits och jag i min enfald trodde bara att det var fjortisarna som fortfarande höll på med det...

Varför är det så viktigt vilken adress man bor på, vilken bil man kör, vilka kläder man har?Alltid ska det vara det nyaste och häftigaste.

Vad hände med personerna bakom sakerna? Det är klart att jag vill bo i ett fint hus, köra en fin bil och ha snygga kläder. Men oavsett hur mycket pengar du har kan du aldrig köpa kärlek eller vänner. Jag bryr mig inte om hur mina vänner bor, vilken bil de kör eller hur de klär sig. Det jag bryr mig om är att de är lyckliga och att jag trivs tillsammans med dem.

Vi som är vuxna måste väl i alla fall föregå med gott exempel och visa våra barn att det är inte prylarna som är det viktiga, det är personligheten.