onsdag 15 februari 2012

Ibland undrar jag hur jag ska bli när jag blir gammal

Tänk så här:
Om jag bara blir mer och mer rädd för olika saker för varje år som går hur blir det då sedan?
Om jag redan nu nästan hellre ställer in en resa för att jag är rädd för att någon ska dö under resans gång.
Om jag nästan hellre stannar hemma än går ut på stan en kväll.
Om jag nästan oroar mig jämt för vad som kan hända barnen eller maken.
Om jag oroar mig för vad som kan hända mig.
Om jag oroar mig så mycket nu, är rädd för saker nu, hur ska det då bli när jag blir gammal?

Jag hade en äldre kvinnlig kollega när jag var ung och jobbade i butik. Hon var som en hök på oss unga om det råkade falla ner en plastpåse på golvet när man tog en för att stoppa kundens varor i. Med en gång sa hon:
-Ta upp plastpåsen! Någon kan halka på den och slå sig rejält!
Då tyckte jag det var lite överdrivet, men i dag förstår jag henne.

Oroar ni er för mycket eller tänker ni så som jag önskar att jag kunde tänka, varför oroa sig för det som inte finns eller hänt?


Eller blir jag kanske som den här coola tanten?




21 kommentarer:

Erika sa...

Det låter faktiskt som en beskrivning av mig!!! Har inte varit utomlands på två år nu pga flygrädsla. Jag oroar mig för precis allt och ser alla faror man kan tänkas hitta i alla situationer. Det är gräsligt!!!

Anonym sa...

Du blir som tanten! Massor av kramar från gamla mamma som också vill köra mototcykel

Jess sa...

Mamma: Berättade just på jobb att jag inte fick ta körkort till motorcykel när jag var 18. Jag minns dina exakta ord: "Över min döda kropp!". ;)
kram

Shamrock sa...

nog blir man nojigare med åren

BP sa...

Hahaha! Skrattar åt din mammas kommentar och ditt svar. Du har nog vissa av din mammas gener;-)
Min mamma var precis som din. Så då passade jag på att ta bilkörkort när föräldrarna var på semester.
Jag oroar mig sällan (pappas gener), är inte rädd heller, men inser mina begränsningar, vilket jag inte gjorde när jag var ung.

PS. Du är tuff redan nu, även utan morocykel:-) DS

Mallan sa...

Du de där tankarna känner jag igen till 100%! Jag har också blivit mer orolig och om några år släpper jag väl ingen familjemedlem utanför dörren! :-) Kram

Diana sa...

Aha, är det därför många vill "knäppa en på näsan"! Då vet man vad som väntar... Haha!
Jag kan nog bli en riktig pain. Eller bli och bli... jag är nog lite av det redan. ;)

Sv: Håret är i en totte så jag har inte kollat efter så noga än. Hehe

Lippe sa...

När jag fick barn blev jag också en hökmorsa (hönsmorsor är amatörer)
Nu, när barnen börjar bli större går det bättre och bättre. Oron kommer alltid att finnas men den där känslan av en ständigt hotande katastrof har lättat! Så när ungarna är utflugna och pensionen på kontot, då, då tar vi MC-kort :)

anne sa...

Jag håller med Lippe jag!

Mary sa...

Du blir inte som den coola tanten på bilden. Men kom ihåg att vi har sagt att vi ska sitta på hemmet tillsammans och dricka vin och/eller skumpa (på det hemmet där vi ska bo så är det helt okej) och knipa de unga pojkarna som jobbar där i rumpan (våra män har ju tyvärr gått hädan då, sån är uppdelningen av medellivslängd) och säga till dem "du skulle varit med när jag var ung... hehehehe".
Det blir lite kul på ålderns höst.
Men som tanten på bilden: sorry gumman icke...

J.Valley sa...

Haha..visst är man mer hönsig nu!Men har vi tur så är vi lite "ålders-glömska"när vi blir riktigt gamla o då sitter vi o undrar vad det var som vi skulle oroa oss för... eller har vi druckit för mycket av Tequila Rosen!!!

Susanne sa...

Jag är mest orolig när min son är ute på krogen =(

Petra sa...

Vill inte bli sådan men det smyger nog på ändå.

Hörni sa...

Sån har jag också varit, men det har gått över. Du får alltså se fram emot att fylla femtio, eller så. ;)

curlingmamman sa...

Oroar mig inte så mycket, det mesta löser sig.Det är för barnen som jag oroar mig i så fall.kram kram

Anonym sa...

Oj, jag tycker att jag i många avseenden blivit modogare med åren.

Villa Frejas bokblogg sa...

Haha, jag hoppas att jag blir en sån där cool tant med glimten i ögat.
Men troligtvis inte ;)

Maria sa...

Jag är precis som du. Jag oroar mig över allt som går att oroa sig för. Typ.

"oroshjärta" Lotte Fernandez sa...

Men eller hur,HUR långt kan det gå?.

Ama de casa sa...

Jag tror du blir coola tanten!
:-)

odd brown bird sa...

Känner igen mig på pricken. Lösningen är nog att försöka ändra sina tankemönster innan det blir för jobbigt. Antar jag.

Ha en finfin dag!