Har ni tänkt på hur många arga personer det finns i vår närhet, hur många lättretade människor det finns? Jag tänker på det ofta när jag är ute och kör eller handlar. Många tar ingen hänsyn till andra människor, bara de är först, bara de får sin del så bryr man sig inte riktigt om andra. Många är inte hjälpsamma.
Jag minns när jag var i en affär, A var liten. Jag ställde mig i kö till kassan, satte upp min korg på "uppackningsstället" och tog ur mina två saker. Då är kassörskan tvungen att gå från kassan för att leta upp ett pris, jag märker att det tar lång tid och tar A under ena armen och mina två saker i andra och byter kö. När jag väl står i andra kön ropar mannen i kö ett att jag glömde en sak. Jag tittar på mina saker och säger:
-Nej, jag fick allt med mig! med ett leende.
-Du glömde sätta korgen på rätt plats! Tycker du att någon annan ska behöva städa efter dig!?
Han såg väl att jag hade ett litet barn med mig, ingen vagn och tyckte ändå att jag skulle springa tillbaka för att flytta korgen 20 cm åt vänster. Visst det var jag som gjorde fel, men om det störde honom kunde han, för att vara en trevlig medmänniska, ställt den rätt.
Behöver man verkligen bli upprörd över detta, för det var han! Han riktigt kokade.
Jag var på en föreläsning med
Kay Pollack, en härlig människa, enligt mig. Jag köpte även hans två böcker "
Att välja glädje" och "
Att växa genom möten". I de böckerna finns många tänkvärda meningar. Här är en som passar till ovannämnda episod:
En människa som mår bra har aldrig behov av att attackera eller förlöjliga en annan människa.