När jag var liten och skrev önskelista kom jag på 100 saker som jag ville ha. Sen var man jätteglad om man fick tre av de sakerna.
Mina barn vet inte vad de önskar sig. De måste antingen ha en katalog med saker eller vara i en affär och se saker som de önskar sig. Är de bortskämda då? Jag svarar själv på den frågan, och det är: ja!
Det är givetvis mitt fel att de är bortskämda. Men de skulle aldrig tigga i affärer, de vet att ett nej är ett nej. Fast de behöver inte tigga i affärer, de har ju allt de behöver... ;)
Jag brukar säga till mig själv (när jag får dåligt samvete för att mina barn har för mycket saker): Vem ska man skämma bort om inte sina barn?
Skämmer ni bort era barn, älsklingen eller någon annan?
5 kommentarer:
Självklart !!
Jag tror det är skillnad på barn idag och barn förr, kraven har förutsättningarna har ändrats men jag tror inte att det alltid behöver vara till det negativa.
Kram
Det är så här det är nu och det var samma sak med mina barn och de är ändå vuxna nu. Men visst är det synd. Det är ju härligt att verkligen längta efter att få något speciellt och sen få det också.
Med dagens utbud är det ju nästan omöjligt att inte skämma bort barn. Men det var roliga förr, håller med.
Och jo då, vi kommer hem med små roliga överraskningar till varandra ibland och då definitivt inte vid "måste-tillfällen" typ jul.
Det är likadant hemma hos oss.
Min önskelista är längre än barnens.
En kollega sa till mig: när handlade dina barn sin egen godispåse senast? Just det!
Det var ju det man själv hade sin veckopeng till.
Barnens godis handlar ju jag. De behöver inte anstränga sig.
Men de kan reglerna, minsta lilla gnäll så blir det inget. Så de är så snälla och lydiga så (och smarta)
Så då fortsätter jag att skämma bort dem eller vad man skall kalla det. Det är en mammas rättighet tycker jag!
Skicka en kommentar